Man i mitt eget hus

När jag köpte hus skulle jag bli en vuxen man. Så fungerar det. Jag hade stora drömmar. Jag drömde om att renovera och få det fint, att tapetsera, lägga golv och måla. Jag drömde om att vara ägare till något alldeles eget. Jag drömde om att kunna styra mitt liv, utan hyresvärd som sade åt mig när jag var tvungen att smyga runt. Jag drömde om att bygga en bas, en plats för en familj en dag. Men att ha stopp i avloppet, översvämning i halva källaren och vara uppe hela natten för att ta rätt på sura kläder och ösa vatten. Nej, det kan jag inte komma ihåg att jag drömde om.

Jag är ingen karlakarl direkt, även om jag klarar av ett och annat. Spegeln i hallen till exempel. Japp, det är jag som satt upp den. Och ja, den kanske hänger LITE snett. Men ni missar poängen. Jag klarar av att bo själv. Jag kan skruva ur de flesta lamporna jag stöter på. Jag är man i mitt eget hus. Det har varit min uppfattning. Därför var det så smärtsamt att se hur fruktansvärt handlingsförlamad jag blev härom helgen när jag kom ned i källaren och upptäckte att tvättstugan var översvämmad.
Min första reaktion var enligt boken. Jag plockade upp alla kläder som låg på golvet. Det mesta genomsurt. Jag separerade de blöta kläderna från de torra. Min första tanke var att försöka åtgärda problemet, hur svårt kan det vara. Men ganska snart började en ny tanke gro i mig. Den gjorde mig lite generad. Klockan var tre på natten och det enda jag tänkte var att jag behöver ringa en vuxen.

Jag försökte dock på egen hand, men det gick inte alls bra. Jag försökte googla men det gick inte i källaren för det fanns ingen mottagning så jag sprang upp och glömde mina skitiga skor så hela hallen blev full av smuts. Och där mitt i allt, nervpaj och uppgiven stod jag med min smartphone och det enda svar jag fann på mina problem var just det som gjorde mig så generad. Jag klarar inte det här. Jag måste ringa till pappa. Min far och jag är rätt lika i mångt och mycket. För det första är vi lika många, för det andra så har vi precis samma praktiska kunskaper. Fast tvärt om. Jag var på jobbet när det blev fixat. När jag kom hem var allt i sin ordning igen. Som om ingenting hänt.
När jag köpte hus skulle jag bli en vuxen man. Så fungerar det. Jag trodde att sekunden jag gjort eld i pannan första gången (som min far visade hur man gjorde) så kunde jag allt. Jag är en vuxen man men min praktiska kunskap är ganska liten fortfarande. Som ett litet barns. Men i skarpt läge är förnuftet stort nog för att ringa en vuxen.