Prövningarnas månad är slut

Movember är snart slut. Imorgon är det första advent. Samtidigt som det alltid så här års känns som att det gått så himla fort allting, att det nyss var sommar och man sprang barfota ute, så har movember varit en väldigt lång och spretig månad. Movember. Mustasch-november.

Nu var ju inte jag ute jättemånga gånger och sprang barfota i somras. Jag var inte ute jättemånga gånger punkt. Men det är ett stickspår, en parentes. Precis vad man skulle kunna kalla min mustasch. Jag deltar tillsammans med runt tjugofem andra tappra herrar på jobbet i en mustasch-kamp vi kör för att samla in pengar till Cancerfonden. Många har fått riktiga monster ovanför läppen. De går runt med något som ser ut som hormonrubbade bäverungar som de i sex månader matat med någon form av steroider och som de sedan flått och superlimmat dit i ansiktet. Typ. Själv ser jag lite grann ut som att jag har smörjt in mig med ett limstift och tryckt mig mot en använd rakhyvel några gånger. I hjärtat är jag med till hundra procent. I skäggväxt… Kanske tjugosex procent.

Det har varit en prövning att spara mustasch en hel månad. Den största prövningen har nog faktiskt varit att visa sig bland folk. Det har verkligen varit jätteavslappnande att stå på scen på sistone. Varje gång jag träffar en person vill jag förklara att jag är med i mustasch-kampen och att jag inte sparar för att jag vill se ut så här. För min mustasch är själva definitionen av generande hårväxt. Jag får egentligen tre stycken delar av mustasch. Två tjocka tussar som markerar var mina mungipor sitter. Som en pubertal Samuraj. Sedan har jag ytterligare ett lite tjockare område under min högra näsborre. Resten är på samma låga nivå som min värdighet.

I vår tävling på jobbet så tävlar vi i tre kategorier. Årets bästa mustasch, årets överraskning och årets moppemustasch. Jag tänker inte säga vilken kategori, men jag snackas som en av favoriterna i en av dem. Detta har ju även varit en tävling i manlighet. Vi är några tonårsfjuniga grabbar som sparkats ned från alfahanne-stegen på jobbet i och med denna tävling. Jag är ingen Tom Selleck eller Burt Reynolds. Jag är mer en sådan teckning där man ska fylla i ett streck mellan punkterna för att få fram vad det föreställer. Men det är helt okej. Idag. För movember är snart slut. Det har varit en spretig månad. Bokstavligt. Det känns inte som att jag vill göra om det här på ett tag. Kommer förslaget att vi ska göra det varje år så tänker jag nästa år presentera min egen kampanj. NO-vember.