Ankorna tjattrar i ån nedanför. Jag sitter på balkongen och lyssnar till
deras skratt. Solen skiner och jag äter chokladpuffar till frukost. Det
är vår, känner ni? All energi och alla känslorna som gått förlorade
under vintern kommer tillbaka. Många blir nykära på våren. Jag har en
kärlek sedan länge nu, men jag har fått något annat. Jag har fått ett
nytt jobb. Det är sant.
I stället för fritidsledare är jag nu industriarbetare i Katrineholm.
Glassigt, jag vet. Men jag tänker bo kvar i Vingåker, annars skulle jag
inte skriva här. Jag är ingen hycklare!
Jag är nu tillbaka på
arbetsplatsen jag, i praktiken, skulle börja på efter studenten. Det var
bara det att det kom ett pyttelitet problem i vägen. Finanskrisen. Så
jag började mitt arbetsliv förra sommaren med att vara arbetslös. Jag är
nog den som är sämst i världen på att vara arbetslös. Missuppfatta mig
inte, jag är förmodligen inte världens bäste arbetare heller. Men jag
var oerhört dålig på att vara arbetslös. Jag var det i ungefär två
månader, på sommaren. Åtta veckors semester. På sommaren! Låter jobbigt,
eller hur? Jag tyckte det.
Jag kan säga att under hela året från
det att jag fick fritidsledarjobbet så har jag nog inte haft lika många
onlinetimmar på Facebook som jag hade under de två månaderna. Jag
skickade 243 uppdateringar på Twitter (min mikroblogg) och skrev arga
inlägg på min blogg om hur staten var ansvarig för min arbetslöshet. Det
var en mörk tid.
Facebook. Det höll på att förstöra mitt liv.
Jag skaffade över 200 nya vänner jag aldrig träffat och det enda de
vännerna hade gemensamt var en person som var inloggad arton timmar om
dygnet. Jag. Det höll på att förstöra mitt förhållande också, min
flickvän blev jättearg när kontakten ”Älskling” i telefonen inte var
till henne utan till Twitter. Skämt åsido, men hon sa faktiskt att jag
var beroende. Men jag nekade mitt missbruk. Till slut så började jag
dock inse att jag kanske satt lite mycket. Sen förstod jag att det var
lite mer än lite. Så jag kom ut som Facebook-missbrukare och sju
personer gillade min status.
Men nu har jag ett nytt jobb, en underbar flickvän och åtminstone för dagen: ett strålande väder. Henrik Källman gillar detta!
Katrineholms-Kuriren, 2010/04/17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar