Ett vykort från sommaren

Hej på er. Hoppas att ni haft en fröjdefull sommar. Här har fyra veckor gått sedan fyra veckors semester och sommaren känns som ett avlägset vykort, skickat från en annan värld, en annan tid. Men det fina med vykort är att man kan plocka fram det, titta på det och minnas.

Det känns onekligen främmande med sol och ledighet när skinnjackan åkt fram. Signum för jobbhösten. Det går skrämmande fort att hitta tillbaka till de rutiner man hade innan man gick på semester. Som att man aldrig varit borta. Som att efter fyra veckors barfotaspring kliva i sina skor, de där som är lite, lite för små. Precis så där små att man får skoskav, men bara så smått att det räcker med ett Bamse-plåster för att man ska hålla tyst och knata runt i de i elva månader till. Det skaver lite, men man vet ju också precis var man ska sätta ned fötterna för att det ska svida så lite som möjligt. Man har ju redan gått tusen mil i skorna. Som att man aldrig tagit av dem. Fast ärligt talat gör det mig inget att skorna inte är perfekta, jag har aldrig varit särskilt förtjust i att gå barfota. Jag behöver något som skyddar mig mot glasskärvorna i gräset.

Många semesterlediga lider av syndromet ”fixius husius”, vilket betyder att de inte kan slappna av på sin semester utan hela tiden arbetar med sådant de inte hinner med under resten av året, till exempel att måla fönster, byta tak, gräva vallgrav. Sånt som måste göras. Jag har exakt det problemet när jag har semester. Fast tvärtom. Visst hade jag planer på att fixa lite hemma jag också, men det kom så mycket annat i vägen och ibland måste man prioritera, även om det är svårt. Som den där gången när jag verkligen behövde klippa gräset men till slut såg de 22 sista avsnitten av ”House M.D.” på 26 timmar i stället. Det är rätt imponerande. Då sträckte man på sig lite grann. Eller nej det gjorde man ju inte, eftersom det var omöjligt att räta ut ryggen på tre dagar efter det. Men det blev lättare att se vad man hade i frysen. En annan gång var när jag skulle slipa vardagsrumsfönstren men precis just då var tvungen att träna på att skicka sms med mina tår. Typiskt, men det är inte mycket man kan göra då. Det här var bara två exempel, jag har ju haft en massa andra viktiga saker för mig också. Så att min gräsmatta har lite högre gräs än vad vissa gärden har är ju inte så konstigt.

Så lyder mitt sommar-vykort. Jag återkommer med mitt julkort när jag inte hunnit skotta snön på grund av jobbplanering till nästa semester. Har mycket som ska hinnas med då.

Katrineholms-Kuriren, 2013/09/07