En riktig killförkylning

”Jag är inte rasist… Men”. Jag vet inte hur många gånger jag läst eller hört den repliken och bara kokat inombords. Vilken utomordentligt korkad sak att säga. För om det är en sak man kan vara säker på när man hör det, så är det att det nästa du kommer höra kommer vara bland det mest rasistiska du hört i hela ditt liv. Jag är allergisk mot den frasen. Dra den aldrig för mig.

Jag har legat sjuk i veckan, på gott och ont. Ont för att jag haft ont i min kropp, jag är förmodligen döende. Det låter dramatiskt, det är jag faktiskt varje gång jag har åkt på killförkylning. Ni tjejer snackar om barnafödande, men ni vet inte hur det känns när en kille är riktigt, riktigt förkyld. Jag ser ut som Gollum, alldeles blek och bräcklig, fast med bättre hår. Detta kan mycket väl vara det sista jag skriver. Det värsta med just denna killförkylningen är att jag inte haft någon som tar hand om mig. Jag har nyligen gått igenom ett uppbrott. Det var ett ganska bra sådant, men dock ett uppbrott. Sådant kräver förändringar i livet och det är inte så lätt alltid. Vissa dagar går lite bättre. Andra känns det lite sämre. Och just nu hade jag behövt någon som tog hand om mig. Jag menar, är det inte en orimlighet att begära att jag ska klara av att både borsta mina egna tänder och vända mig själv i sängen när jag behöver det? Jag behöver hjälp med båda de sakerna, förmodligen mer. Andas kan jag ta ansvar för själv, men mer vågar jag inte ta på mig. Det andra onda är givetvis att jag inte kan jobba. Jag vill jobba och jag vill komma ut från mitt hus, särskilt i dessa tider. Men det är lite svårt nu. Tur då i oturen att jag blev sjuk just den här veckan.

Jag tror ingen har missat att det är vm-månaden på SVT. Om någon mot förmodan har gjort det så är det skid-vm och just nu så är det längdskidor. Något jag följt slaviskt. Jag hade stora förväntningar på förhand. Kan Emil Jönsson äntligen få sitt vm-guld? Har Hellner och Kalla prickat formen och tänkt smälla till med något av sina tre bra lopp de brukar ha per säsong? Ska Northug till slut visa sig mänsklig, både i spåret och som människa? Hittills är allt som vanligt. Allt handlar om det för-e-bannade landet i väst. Ska det vara så svårt att inte låta Norge dominera ett enda mästerskap, en enda gång? Jag avskyr att behöva undvika nöjda blickar från mina norska bekanta och sitta och låtsas vara jättenöjd över våra silver. Jag är inte rasist… Men vore det inte skönt om Norge inte fick vara med?

Katrineholms-Kuriren, 2013/03/02