Är inte vi också Vingåkersbor?

Jag tillhör en grupp som till antalet är ganska väl representerade i Vingåker. Vi är glada, positiva och nyfikna varelser som gillar att göra sådant som folk gillar mest. Sola, bada, skratta. Att umgås och ha det trevligt i allmänhet. På många sätt är vi lika de ursprungliga Vingåkersborna, men vi håller oss lite på varsin kant och endast ett fåtal interagerar med varann. Man kan inte säga att vi är urinvånare i Vingåker, men man skulle ändå kunna säga att vi är en betydande minoritet här. Som grupp bör vi vara accepterad, men vardagen kan vara väldigt tuff för en gräsand.

Vi gräsänder bor inte i centrala Vingåker, utan en bit utanför. De flesta av oss håller till i ett rätt igenväxt och ogästvänligt område. Vi har inget särskilt ord för det, inte heller Vingåkersborna vad vi märkt. De verkar dock inte ta vattenströmmen för givet, för flera som passerat har utbrustit i ett halvhäpet ”Å”. Det är inte alls så märkvärdigt som de får det att låta, men vi är nöjda med det.

Det är svårt att röra sig ute när man är en gräsand. Man märker att så länge vi håller oss i vårt område så har Vingåkersborna accepterat oss. Nästan som att de tycker att vi inte ska röra oss någon annanstans. Min tes bygger på något som hände i somras. Då skulle nämligen jag, min mor och mina fem syskon ta en utflykt in till centrum. Det var en stekhet dag och den nylagda asfalten på trottoaren brände mot mina fötter. Efter en stund var vi tvungna att korsa vägen, vilket vi gjorde på ett övergångsställe (vi är gräsänder, inga vildar), men trots det så tutade bilarna argt på oss. Föraren som väntade på oss skrek några hemska ord. Min mor blev väldigt stött. Hon såg på oss barn med tung blick. Hon behövde inte säga mer. Utflykten var slut. Vi vände tillbaka hem igen, mor först med illa dold sorg. Jag är själv ledsen ofta, men jag börjar på något sätt att vänja mig. Att bli jagad med pinnar eller kallad för öknamn är knappt något jag reagerar på mer.

Människorna är komplexa varelser. På ytan lika, men på insidan programmerade på helt olika sätt. Vissa ger mat, andra stryk. Är det därför de inte tycker om oss? För att vi ser annorlunda ut? Bara för att vi råkar vara gräsänder, betyder det att vi inte har samma rätt att vara här? Är inte vi också Vingåkersbor?

Byt ut gräsänder mot valfri minoritet.

Katrineholms-Kuriren, 2012/10/06