#apokalypsen2012

Nu är det inte långt kvar. Ett nytt år med nya utmaningar hägrar. En chans att börja om igen, att slänga blotta minnesbilderna av de saker man inte skulle gjort 2012 i papperskorgen tillsammans med den utgångna kalendern och aldrig se tillbaka igen. 2013 är mitt år. 2013 kommer bli fantastiskt!

Men vad nära det var att det inte blev något av det. Jag tror inte att det var så många av oss egentligen som trodde att jorden skulle gå under den tjugoförsta december, men någonstans långt där inne så kunde jag inte låta bli att tänka. Ja, tänk om. Banalt, men också kittlande. Hur skulle jag egentligen handlat om jorden gått under, som maya-indianerna förutspådde. Det första jag tänkte var att inte glömma laddaren till telefonen. Det är kanske inte det mest självklara valet när man plockar ut livsnödvändigheterna för en stundande apokalyps och det slog mig också i samma stund som jag tänkt det. Hur dum får man vara egentligen? Fast det är klart, man vill ju inte gärna vara den enda som missar att fota undergången och ladda upp på instagram. Gärna med något skönt fotofilter, kanske så att det ser ut som att jorden går under 1973. #apokalypsen2012. Nej, en sådan chans får man ju bokstavligen bara en gång i livet.

Men visst är det fascinerande att folk på riktigt trott att världen skulle gå under för en dryg vecka sedan. Folk som fyllt på sina skafferier med konserver och skaffat vapen i väntan på en stundande dystopi. Är du en av personerna som förberett dig för just denna undergång så ursäkta, men du är en idiot. Jag menar, om maya-indianerna var så otroligt bra på att förutspå framtiden – varför finns det inte så många kvar idag?

Hur som helst så tror jag att jag hade klarat apokalypsen dåligt. Hade all el slagits ut och vi var tvungna att klara oss själva hade jag inte klarat mig fem minuter. Jag hade satt i halsen och dött av kvävning när jag i panik försökt hetsäta ett vattenpölsfuktat paket nudlar. Extra trist då om världen inte skulle gå under. Jag tror inte att någon livsgärning är tillräckligt stor för att få folk att glömma att man dog i pyjamasbyxor på trottoaren med ett halvtorrt paket nudlar i handen.

Men det behöver vi inte fundera på mer! Vi lever ju fortfarande. Om två dagar är det nyårsafton och vi ska skåla in det nya året. Då kan vi lägga hemska 2012 bakom oss. För 2013 kommer bli fantastiskt! Och ni som räknat med, eller kanske hoppats på, att maya-kalendern stämde - upp med hakan! Alla kan vi ha fel, det är inte så att jorden går under för det!

Katrineholms-Kuriren, 2012/12/29