Vem har tid för leksaker?

05.30. Ja, varför inte. Jag vänder mig om, tittar om det är i sömnen det (söta) lilla monstret utstött ljuden jag just hörde. Fokuserar blicken. Hoppas. Börjar kunna urskilja en figur som står framför mig. Sedan smäller det i sängen. Pang. Gråt. Kram. Upp igen.

Jag står och stirrar ut genom fönstret. Det regnar för tolvhundrade dagen i rad. Eller om det var uppehåll igår. Minns inte, 05.30 är jävligt tidigt. Hon brukar ju sova till åtta. Något rycker i mitt byxben. Där står hon med de stora blå, Donald Trump-frisyren och pyjamas. I det Källman-Nygrenska hemmet är det alltid pyjamasparty. I alla fall när mamma jobbar. Hon tittar på mig. Skärp dig, säger hennes blick. Sedan drar hon sig upp i mitt byxben och ställer sig intill mig. Sätter ena handen på höften. Jag vet inte var hon har lärt sig det, som en liten direktör står hon och granskar så att sina leksaker sköter sig. Babblarna håller sig i hallen, bra. Pianot ligger upp och ned under dockan farmor köpt, strålande. Allt är på fel plats. Perfekt. Handen på höften. Rätt obehaglig syn.

Jag tittar på henne, full kontroll på allt. Utom balansen då, men det är vad vi har byxben till. Vi sätter oss ned bland leksakerna. Jag vet inte hur det blev så här, men det är väldigt mycket leksaker. Ingen vidare kvalitet på de flesta av dem tyvärr, åtminstone inte om du frågar lilla direktören. Nej, de flesta gick inte igenom den slumpmässiga kvalitetskontrollen. Dessa är dömda att ligga platta på marken för att få utbrott över när de hamnar i vägen för kryplarven. Nej, de enda leksaker som klarade sig igenom testet var mammans gamla pepsiflaska, en tom förpackning för våtservetter (prasslar, pluspoäng) och en visp i plast från IKEA. Jag säger inte att det är jävligt udda val av underhållning, men skulle någon annan säga det så skulle jag inte säga emot.

Vem har tid för leksaker ändå nu för tiden? Nej det är full fokus på att stå nu. Kort och gott. Visst att man tar saker för givet. Vi kan väl ta att stå som exempel. För när man ser glädjen i projektet tvåfota balansställning så blir man glad. Kanske inte så glad att man skulle nöja sig med att spendera en lördag med att stå rakt upp och ned, men visst finns det något som har gått förlorat när man trots all världens underhållning i handen, dygnet runt, ändå kan känna sig fullständigt uttråkad. Då är det rätt härligt att se babydirektören av det Källman-Nygrenska hemmet skrika av förtjusning samtidigt som hon halvstudsar upp och ned ett par sekunder på fötterna. Sedan smäller det i golvet. Pang. Gråt. Kram. Upp igen.