En självcentrerad generation

Att vi lever i en värld där du ska fokusera på dig själv är ingen hemlighet. Generation Y, barn födda runt år 1982 fram till cirka år 2000, har med modersmjölken fått höra att den är speciell och fått sin väg curlad till den milda grad att man knappt behöver lära sig gå för att ta sig framåt. Det är bara att ställa sig så skjuter någon dig fram till mål.

Generation Y, även kallad millennials, är en självcentrerad generation. Om man tar dagens fotbollsspelare som exempel så skiljer de sig ganska markant mot hur fotbollsspelarna såg ut när jag växte upp. Då var det pottfrisyrer och lera, det var stora pösiga tröjor och svarta skor. Dessförinnan var det pungkorta shorts, mustascher och öl i omklädningsrummet efter matchen. På något sätt säger jag inte att det var bättre förr (kanske lite), men det var relaterbara karaktärer. Dagens fotbollsspelare påminner mer om gudar, vilket deras prislappar också bekräftar (två miljarder är väl inte så mycket?). De är groomade, nyfriserade till varje match, med skor i regnbågens alla färger och medietränade till tänderna. I en fotbollsmatch är det två lag och 22 personliga varumärken som möts.

Mitt hjärtas lag Manchester United köpte i somras svenske Victor Nilsson Lindelöf (VNL) för närmare 350 miljoner kronor. Från Portugal, rakt in världens största fotbollsklubb. Hur funkar det? Utan att reducera Maja Nilsson och vännen Sanna Dahlström till VNL respektive John Guidettis fästmöer, så har de två startat en podcast där de ger en inblick i livet som ”fotbollsfruar”. Och det är osminkat. De pratar om hotelliv, semestrar och dyra vanor. Men de pratar också om att vara bortglömda. De pratar om hur det är att leva i skuggan av någon. Hur det känns att vara på släktmiddag och hur ingen frågar hur man själv mår, utan bara om pojkvännens skada. Hur man får höra att man är en lycksökerska, trots att man känt varandra sedan tolv års ålder och med ett andra barn på väg. ”Livet på läktaren” har blivit en favoritpodcast för mig just på grund av att Sanna och Maja inte är typiska för generation Y, utan de är vanliga tjejer som fått en plattform att nå ut och att till skillnad från att marknadsföra kläder och viner så pratar de om personlig isolering, Netflix eller om hur man som minderårig hamnat i rättegång för att ha köpt smuggelsprit. Helt vanliga tjejer.

I långa loppet bygger de nog varumärken starka som stål och vem vet, det kanske kommer egendesignade smycken. Även fast podcasten handlar om dem, med jag-et i fokus så tycker jag att de är bland de bästa representanterna vi kan hitta för den här generationen och två goda förebilder för unga tjejer idag. Inga försök att vara fläckfria. Två unga kvinnor med fötterna på jorden och egna ben att gå med. Alla andra kan gå hem.