Varför gör man vissa saker? Varför väljer en del människor att visa sin makt över andra på de mest vidriga sätt? Jag pratar inte om diktatorer eller rasideologer eller tandläkare. Jag pratar om den vidrigaste personen jag vet. Han igår.
Nästan så länge jag kan minnas så har Han igår varit ett gissel för mig. En fullständigt vidrig och okänslig person faktiskt. Som barn var jag alltid morgonpigg, ett minne jag har är från lågstadiet då vi skulle berätta en lögn om oss själva och min var att jag alltid var trött på morgonen. Min fröken trodde mig inte och bad mig att sluta ljuga, vilket var konstigt eftersom det var precis det hon bett mig göra. Det är känsligt att hävda morgonpigghet. Men de dagarna har sedan länge sovits förbi. Nu för tiden kommer jag inte upp utan minst sex larm på morgonen. Sedan barnet kom var detta en huvudvärk för mamman då hon var hemmavid. Sex gånger varje morgon fick hon höra Genesarets sjö av Kjell Höglund smyga igång på min telefon. Allt som oftast vaknade inte barnet, men jag tror att det var precis rätt läge för mamman att börja jobba. Rötterna blir starka när det blåser, berättade Kjell för oss sex gånger varje morgon, men luften blev sannerligen inte renare när sambons åska gick.
Nu när jag är hemma behöver jag inget larm. Barnets inre alarm är inte så noga. Det är lite mer ”hur länge var pappa uppe igår?”. Är svaret efter 02.00 så gol barnet 05.30. Ungefär. Och varje morgon så undrar jag varför i hela Hälsingland gjorde Han igår så här? Vad har Han emot mig? Kanske att jag oförättat honom vid något tillfälle, jag känner till att Han inte är en person som släpper saker i första taget. Vad det verkar så bryr Han sig heller inte om ifall hans handlande går ut över andra. ”Det är inte mitt problem, imorgon bitti är jag långt borta på ett tåg till Katmandu”, föreställer jag mig att han säger. Han skrattar elakt, med en paraplydrink i handen och en piltavla med mitt morgontrötta ansikte på tågvagnens vägg. Ögonen så hängiga att en blodhund hade hade lagt tassen på min axel för att beklaga min eländiga uppsyn.
Nästan så länge jag kan minnas så har Han igår varit ett gissel för mig. En fullständigt vidrig och okänslig person faktiskt. Som barn var jag alltid morgonpigg, ett minne jag har är från lågstadiet då vi skulle berätta en lögn om oss själva och min var att jag alltid var trött på morgonen. Min fröken trodde mig inte och bad mig att sluta ljuga, vilket var konstigt eftersom det var precis det hon bett mig göra. Det är känsligt att hävda morgonpigghet. Men de dagarna har sedan länge sovits förbi. Nu för tiden kommer jag inte upp utan minst sex larm på morgonen. Sedan barnet kom var detta en huvudvärk för mamman då hon var hemmavid. Sex gånger varje morgon fick hon höra Genesarets sjö av Kjell Höglund smyga igång på min telefon. Allt som oftast vaknade inte barnet, men jag tror att det var precis rätt läge för mamman att börja jobba. Rötterna blir starka när det blåser, berättade Kjell för oss sex gånger varje morgon, men luften blev sannerligen inte renare när sambons åska gick.
Nu när jag är hemma behöver jag inget larm. Barnets inre alarm är inte så noga. Det är lite mer ”hur länge var pappa uppe igår?”. Är svaret efter 02.00 så gol barnet 05.30. Ungefär. Och varje morgon så undrar jag varför i hela Hälsingland gjorde Han igår så här? Vad har Han emot mig? Kanske att jag oförättat honom vid något tillfälle, jag känner till att Han inte är en person som släpper saker i första taget. Vad det verkar så bryr Han sig heller inte om ifall hans handlande går ut över andra. ”Det är inte mitt problem, imorgon bitti är jag långt borta på ett tåg till Katmandu”, föreställer jag mig att han säger. Han skrattar elakt, med en paraplydrink i handen och en piltavla med mitt morgontrötta ansikte på tågvagnens vägg. Ögonen så hängiga att en blodhund hade hade lagt tassen på min axel för att beklaga min eländiga uppsyn.
Jag vet inte hur jag ska kunna kommunicera med Han igår, det verkar var omöjligt att nå honom. Jag skulle vilja förklara hur det inte är viktigt att kolla igenom alla avsnitt av ”The Night Manager” innan sängdags som Han gjorde i söndags. Vädja till honom att spara några. Jag tänker på det hela dagen medan jag leker med barnet. Sedan på kvällen och barnet har somnat är jag helt slut. Vill bara slappna av i soffan en stund. Kanske kolla in den där nya serien. Den var bra. Det blev visst åtta avsnitt. Fantastiskt! Ångrar mig inte alls. Varför måste jag vara den enda som bryr sig? Någon annan kan ta smällen för en gångs skull. Jag skiter i det. Det får Han imorgon ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar