Jag har inget problem

Låt mig börja med att säga så här. Jag har inget problem. Visst är vissa saker problem för mig, men jag har inga personliga problem. Jag är lugn och sansad och jag har koll på läget. Jag samlar på saker, men jag har det under kontroll. Jag tycker inte att jag har ett problem för det. Och det är kanske där problemet ligger.

Frågar man min sambo är det i alla fall så. Hon tycker att jag är en samlare enligt den medicinska bedömningen. En sådan som har för mycket saker, vägrar slänga ifrån sig sitt gamla skräp (läs: klenoder) och istället ser till att göra plats för nya prylar. Jag tycker att det är onödigt att slänga sådant som är fullt fungerande, eller behöver en lättare reperation, eller är något jag haft väldigt länge och tycker mycket om, eller något som är bra att ha. Just saker som kan vara bra att ha har jag väldigt mycket av. Min sambo förstår inte alls vad just de här sakerna kan vara bra att ha till något, men det är för att hon inte har min extrema känsla för planering för det oförutsedda. När jag sedan får nytta av den låda med krokar jag under protest ändå sparade och brister ut i ett triumferande ”a-ha!” så ser hon ändå på mig som om jag vore något annat än segrare i den här situationen.

Jag samlar inte bara på bra att ha saker. Eller jo, allt jag äger är ju per definition något bra, annars skulle jag inte äga det, men vad jag menar är att jag samlar på en hel del saker som faktiskt går att använda dagligen. Mina skivor till exempel. Samlingen ligger väl någonstans mellan sex och sjuhundra vinylskivor i nuläget, men den växer sakta men säkert. Det är meningsfullt för den säger något om mig på ett annat sätt än alla lådor fulla med skruv, spik, gångjärn och krokar som fyller upp mina förråd eller för all del den över tusen exemplar stora dvd-samlingen som numera är förpassad till vinden. Vissa skulle hävda att dessa saker säger ännu mer om mig, men de har fel. 

Jag vill på något sätt tänka att när någon i framtiden bläddrar igenom min skivsamling, som då istället förhoppningsvis ligger på någonstans mellan sex och sju tusen skivor, ser en liten glimt av vad jag var för en person, även om det kanske inte blir superlätt att hitta den röda tråden mellan Dan Ekborg och Helloween. Jag vill kanske bara lämna efter mig något. I mitt fall blir detta något kanske något mer. Förhoppningsvis har barnet ärvt mina bästa sidor och kommer skydda den skatt som är allt mitt. Dock inte mitt allt, det är viktigt att poängtera, jag har inget problem med att rensa ut om jag måste. Jag kan absolut göra mig av med saker. Den dagen det blir ett problem.