När sommaren kommer

”När sommaren kommer / Skall jag visa dig bättre dar / När natten är varm / Och himlen är lila och klar”. Så inleds tredje låten på ett av mina favorit-soundtrack för sommaren. Lars Winnerbäcks EP ”Stort liv” från 2005 är själva sinnebilden av vad sommar är för mig. 1. Stort liv. 2. Där elden falnar (men fortfarande glöder). 3. När sommaren kommer. 4. Kom hem till mig. De låtarna sätter igång något inom mig. För mig blir det inte mer sommar än så. I teorin.

Jag kommer ihåg den sommaren ganska väl, 2005. Jag minns att jag laddat ned och lagt in låtarna på min Creative-spelare, den med det monstruösa inbyggda minnet på 8 (!) gigabyte. Den jag till slut fick eftersom ”alla mina kompisar hade såna”. Den klådde alla mina kompisars iPods och Jens of Sweden-spelare.  Kungen i mp3-spelardjungeln. Med den i fickan och ett par billiga lurar i öronen under min hjälm så lyssnade jag på de här fyra låtarna när jag åkte med min moped till och ifrån golfbanan. Det tog egentligen inte så lång tid att åka hem, jag hade ju trimmad moped, men jag tog en liten omväg så jag precis skulle hinna lyssna färdigt. Det blev en ritual av något slag. Fortfarande i dag när jag hör låtarna så får jag samma känsla. 2005, sexton år. Det är sommarvärme och det är nattlig promenad under ljus himmel, det är folköl och myggbett och livet i zenit. Typ.

När det kommer till nostalgi har jag svart bälte. Jag kan marinera minnena tills de nästan löses upp och blir en koncentrerad fix av välbehag, redo att injiceras rakt in i hjärnan. Om det kan ha funnits en och annan negativ sak så har jag förmågan att plocka bort den, det kan man inte som brun- eller grönbältare. En sådan sak till exempel är allergi. Från sommaren 2005 har jag inga minnen av något allergibesvär. Det måste ha kommit senare. Jag har något svagt minne av en pollenchock på en fotbollsträning i tioårsåldern med svullna ögon och svårt att andas. Men det måste varit något annat.

Sanningen är att allergi har gjort stora delar av varenda sommar till ett litet helvete. Jag har nyst och nästan kliat mina ögon ur skallen. Men ärligt, vem vill tänka på det när man tänker tillbaks på sin ungdoms somrar. Jag minns hellre Stort Liv än att jag hade hundra paket med näsdukar i golfbagen. Jag minns hellre grillkvällar med lågt stående sol än hur jag satt inne vid datorn och spelade Championship Manager 03/04. Jag vill inte tänka så mycket på att det förmodligen mest regnade hela tiden trots att det efteråt möjliggjorde för mig att vara ute en stund, hoppandes över de knallgula vattenpölarna. Jag vill inte tänka på det. Jag älskar det alldeles för mycket. Det där som solen gör med mig. När sommaren kommer.