Jag har lite kvar att göra

Så var man där igen. Ett år visare, en födelsedag rikare. För er som tänker att jag nischar in mig och enbart tänker skriva om födelsedagar framöver kan vara lugna. Om ni nu inte hoppas på det, då kanske ni blir besvikna. Jag tänker inte göra födelsedagstexterna till mitt kall. Än. De råkar bara dugga tätt på våren. Men är det min födelsedag då får jag skriva vad jag vill. Till exempel en födelsedagskrönika.

Åren tuffar verkligen på. Det var bättre förr. Där, jag sade det! Då när fem år kunde rymmas på en sommar. En personlig utveckling som tar en vuxen människa år att gå igenom var igång på onsdag och till fredagen var det gårdagens nyheter. Ett sommarlov som var så långt att det inte riktigt fanns någon hägring. Något så abstrakt att nu så är jag ledig i över två månader, det är typ åtta raka sportlov. Men sedan, 16, 18, 26, 27, 28(!). Plötsligt hinner jag inte ens klippa gräset. Jag antar att det är ett slags personlig utveckling det också.

Så njae, födelsedagen är inte så där jätteviktig för mig. Så länge det finns oproportionella mängder av diverse tårtor, kakor och bullar så är jag mer än nöjd ändå, bakverkens medföljande ångest inkluderad. Men jag tror att det kommer att ändras inom en snar framtid. I höst fyller det lilla barnet ett och kanske att första året blir att känna sig fram. Men jag vet - och jag känner det djupt inom mig - att jag kommer bli den här typen av förälder som kommer att ta det här med kalas på lite för stort allvar. Jag kommer bli en sån tennis-farsa, men en som inte pressar sitt barn till stordåd på idrottsplanen, utan en som kommer ha så jävla coola lekar på hennes kalas. Tycker jag då, jag utgår från att både hon och hennes framtida små vänner kommer tycka det är superpinsamt. Men det finns inga anledningar att börja för sent med att lära sig vad som är bra. Jag tänker en fiskdamm då jag och barnets mamma är karaktärer ur Hem till byn eller något annat som barn gillar.

Jag föreställer mig att föräldraskapet kommer trigga igång en viss hypomani som legat latent hos mig. Jag har alltid gillat projekt och detta projekt kan jag se mig gå mer än helhjärtat in i. Födelsedagen kanske har tappat sin glans för mig, jag är mest tacksam för att få fira en till. Jag klarade mig förbi 27 Club. Samtidigt blir man ju lite förvånad, särskilt som man känt ett så enormt släktskap med de övriga medlemmarna. Ödmjukare har jag också blivit med åren. Men jag antar att jag har lite kvar att göra, jag ska leva mina kalasdrömmar genom barnet. Och idag ska jag äta så mycket tårta att jag riskerar att inte bli äldre. För är det min födelsedag så får jag äta vad jag vill. Till exempel en (hel) födelsedagstårta.