Grattis på födelsedagen

Hej Pappa. När jag skriver det här är det måndag och din födelsedag fortfarande. Inte vilken födelsedag som helst heller. Femtioårsdagen. Jag skriver till dig här med förhoppning att det ska nå dig på något sätt, eftersom vi inte kunde spendera dagen tillsammans idag. Stina hade på sig sin body med "I love Farfar"-trycket på. Samma röda som hon fick i julklapp. Den sitter lite bättre nu.

Är det inte sjukt hur mycket man hinner med på femtio år? Man hinner vara barn och tonåring, få barn och tonåringar. Bli vuxen och gammal och grå men glad ändå. Jag fattar ärligt talat inte hur du orkat med allt. Du har ju jobbat dygnet runt och ändå varit med på alla fotbollscuper. Du har åkt runt halva Sverige med husbilen och ändå renoverat förutom ditt eget hus, dina söners. Det sistnämnda för att dina söner är odugliga, så särskilt mycket val kanske aldrig fanns för dig.

27 februari. Exakt en månad innan mamma fyller, drygt två veckor före mig. En dag efter din mormor som somnade in i somras. Det var en tuff dag. Det var kanske väntat, det kanske är naturens gång men jag är i alla fall inte skapt för den typen av sammankomster. När vi var på hemmet och tog adjö och du frågade mig om jag kände igen henne. Du tyckte att hon såg så annorlunda ut, så liten och inte alls sådär rund och god och glad som hon alltid varit. Det var inte så här man skulle minnas henne. Liten. Som ett litet frö. I Lisas mage växte ett annat litet frö. Jag minns inte exakt hur stort pyret var just då, men någonstans mellan större än en ärta och mindre än en melon. Det var så jäkla omvälvande. Sorgen mitt i allt som var min lyckligaste tid.

2016 var ett skruvat år. Jag var inte beredd när året startade på att jag skulle bli pappa. Du var nog inte beredd på att du skulle bli farfar heller. Som tur var blev du det innan femtioårsdagen. Jag var så utom mig av stolthet när ni kom till sjukhuset första gången. Ni fick inte hålla henne på grund av att vi inte riktigt visste hur hon mådde. Men jag var så stolt och glad. Jag sträcker på mig och säger att det var ni också.

För att alltid ha funnits där så är det verkligen typiskt att du inte fanns med oss idag. Det är botten, men jag vill att du ska veta att Stina hade i alla fall klätt upp sig för din skull. 2016 var ett så skruvat år. Du var inte beredd på att bli farfar, lika lite som jag inte var beredd på att både bli en pappa och utan min inom loppet av en månad. Min pappa. Du såg ut som vanligt när vi tog adjö, det är så jag kommer minnas dig. Grattis på födelsedagen, pappa. Farfar. Vi ses en annan dag.