Det här med att åldras. Jag vet, fräsch, spännande inledning.
Någonstans så kan man ju inte vara dålig på att åldras. Har
man en dålig dag i sitt åldrande betyder det att man dör. Dålig dag. Däremot
kan ju ens mentala åldrande hamna helt ur fas, detta är det fenomen som skapar
små medborgare, små professorer. En liten Carl Bildt. Eller raka motsatsen, en
Jerry Williams. En skön kille i skinnpaj på 83 barre. Inget ont om Jerka, han
är cool. Jag själv är nog mer en liten farbror, tyvärr. Jag har ett enormt intresse
av vad vanliga människor skulle klassa som onödigt vetande. Jag älskar
90-talssåpor, jag kan allt om tv-serien LOST, jag kan räkna upp alla Janne
Önneruds skivor och jag vet hur många kvadratmeter stort Tändstickspalatset är.
Sådana saker sörplar jag i mig och det gör mig till en något udda fågel för att
citera en ”god” vän till mig.
Jag har tyckt att det har varit lite jobbigt att åldras. I måndags fyllde jag 27. Det var en pärs. Mest på grund av ”27 Club”. Det sällskap av döda genier som dog vid en ålder av 27 år. Några exempel är Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse och Jim Morrison. Till att börja med vet jag att det gör mig till en ganska jobbig person som går runt och är rädd för att dö när jag är 27 år gammal. Att dessutom tänka att jag ska dö vid 27 års ålder och tro att jag har något som helst släktskap med någon av de ovanstående personerna... Det gör mig till en fullkomligt vidrig person. Jag tror ju inte det, inte innerst inne, det är bara att 27 känns som toppen på backen på något sätt. Det går bara nedåt härifrån. Även om det inte är brant så går det nedåt. Detta gäller ju inte alla, men det gäller nog mig. Jag hade min fysiska topp när jag var 15, då gick min höft sönder. Sedan blev jag en liten medborgare, jag skaffade käpp. Jag har alltid haft bilden av att ifall jag dör innan jag fyller 27 så kommer folk säga ”han var ung”. Om jag dör när jag fyllt 27 kommer de tänka att ”det var för tidigt… men han var inte ung”.
Min ”goda” vän jag nämnde tidigare heter Sven och tillsammans med honom och en annan kamrat vid namn Tobias så har jag startat en podcast som heter Ofokuserat. I den så pratade vi om just det här och Sven som är betydligt äldre än jag blev så klart provocerad av mig, men han gav sedan en analys om mitt tillstånd. Att jag är i sådan konflikt med mig själv är för att jag hittills varit en lillgammal man, men att jag nu är på väg att bara bli gammal. Att det inte längre är charmigt med specialfakta om Rederiet utan att det bara är sorgligt att höra på. Stämmer det? Jag vet inte. Jag vet bara att Tändstickspalatset är 7600 kvadratmeter stort.
Jag har tyckt att det har varit lite jobbigt att åldras. I måndags fyllde jag 27. Det var en pärs. Mest på grund av ”27 Club”. Det sällskap av döda genier som dog vid en ålder av 27 år. Några exempel är Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse och Jim Morrison. Till att börja med vet jag att det gör mig till en ganska jobbig person som går runt och är rädd för att dö när jag är 27 år gammal. Att dessutom tänka att jag ska dö vid 27 års ålder och tro att jag har något som helst släktskap med någon av de ovanstående personerna... Det gör mig till en fullkomligt vidrig person. Jag tror ju inte det, inte innerst inne, det är bara att 27 känns som toppen på backen på något sätt. Det går bara nedåt härifrån. Även om det inte är brant så går det nedåt. Detta gäller ju inte alla, men det gäller nog mig. Jag hade min fysiska topp när jag var 15, då gick min höft sönder. Sedan blev jag en liten medborgare, jag skaffade käpp. Jag har alltid haft bilden av att ifall jag dör innan jag fyller 27 så kommer folk säga ”han var ung”. Om jag dör när jag fyllt 27 kommer de tänka att ”det var för tidigt… men han var inte ung”.
Min ”goda” vän jag nämnde tidigare heter Sven och tillsammans med honom och en annan kamrat vid namn Tobias så har jag startat en podcast som heter Ofokuserat. I den så pratade vi om just det här och Sven som är betydligt äldre än jag blev så klart provocerad av mig, men han gav sedan en analys om mitt tillstånd. Att jag är i sådan konflikt med mig själv är för att jag hittills varit en lillgammal man, men att jag nu är på väg att bara bli gammal. Att det inte längre är charmigt med specialfakta om Rederiet utan att det bara är sorgligt att höra på. Stämmer det? Jag vet inte. Jag vet bara att Tändstickspalatset är 7600 kvadratmeter stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar