Ett födelsedagsbarn i mitt hjärta

I maj i år firar Vingåkers Volleybollklubb 40 år. Klubben som blivit ett av Vingåkers allra starkaste ansikten utåt, särskilt tack vare sin fina ungdomsverksamhet. Att det faktiskt också är en elitklubb i Sverige glömmer man nästan. För visst är klubben verkligen en bra representant för kommunen. Jag hade förmodligen aldrig uppmärksammat ”hålor” som Örkelljunga, Hyltebruk eller Tierp om inte dessa lag kommit till Vidåkershallen och spelat. Förmodligen fungerar det lika åt andra hållet.

Vidåkershallen är klubbens borg och de har varit ett makalöst tryck där ibland. ”Sveriges bästa hemmastöd” skrev Volleybollförbundet efter silversäsongen 02/03. Jag tror det stämde. Alltid fullsatt och alltid för full hals. Trodde jag skulle dö där på läktaren under finalserien. Vi var stolta över vårat lag. Jag var stolt.

Jag kommer så väl ihåg när jag såg min första match. Säsongen innan uppgången till Elitserien. VVK spelade mot Ymer och på Hansjöskolan hade vi fått fribiljetter till matchen. Förutom detta kunde man tävla om en volleyboll signerad av alla spelare och ledare i laget. Turligt nog vann jag.

Bollen var signerad av stjärnor som Johan Lindskog, Tobias ”TJ” Johansson, Robert Söderberg, Ulf Karlsson, Jonas Pettersson, Coachen Mattias Zingmark, eleganten Jörgen Eriksson med flera. Jörgen var en magnifik spelare. En slags svensk volleybolls Steve Yzerman med sin fina spelförståelse och stora talang. Om mitt minne förskönar hur bra han egentligen var låter jag vara osagt. Men det är så jag minns honom, som en stor spelare och ledare och dessutom den största anledningen till att jag blev intresserad av sporten.

Jag tror att de flesta i Vingåker har en relation till klubben. Att man tränat som barn, känner någon i laget eller liknande. Jag själv spelade några år innan en trasig höft gjorde att jag var tvungen att sluta. Jag hade nog inte blivit någon jättestjärna ändå, men jag hann vinna ett SM-brons. Pojkar 15. Turneringens bäste vattenbärare. Odiskutabelt. Vi hade även turneringens bäste passare, idag passare i a-laget. Men det är väl en parentes i sammanhanget.

Det är rätt fantastiskt egentligen att en så liten ort som Vingåker fostrat så många duktiga spelare genom åren. Lilla Vingåker. ”Ni måste ju ha något i gröten som gör att ni får så långa, duktiga killar” sade en herre från Katrineholm till mig för något år sedan. Jag sträckte på mig lite extra där jag satt, lika stolt som under finalserien 2003.

Ha den äran VVK, fortsätt kämpa. Vi ses i hallen i höst.

Katrineholms-Kuriren, 2012/05/26