En grabb. En dröm. Ett mål. En spalt.
En grabb. Jag heter Henrik, jag fyller snart 21 år. Jag har tidigare skrivit lite för tidningen och har nu blivit en av de utvalda som fått uppdraget att skriva lite om varje, om min vardag och vad jag upplever. Gärna med anknytning till Vingåker då förstås. Jag arbetar som fritidsledare och när jag själv har fritid så är jag ståupp-komiker. Och så är jag spelmissbrukare. Tv-spelsmissbrukare.
Min komik är, för att sola i min egen glans, omtyckt av många, säkert hatad av fler, men om det är två stycken som gillar det jag gör så är det ju värt att göra det för dem. Förhoppningsvis kommer ni alla att gilla det jag har att säga här.
En dröm. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men känslan är att det var en bra en. Jag slets ifrån den när telefonen ringde. Dolt nummer. Dolda nummer gör mig alltid lite illa till mods, som att det är maffian som bara vill kolla ifall jag är hemma, eller något annat otäckt. Typ en försäljare. Som tur var så var det inte något av dessa. Det var redaktionen på tidningen ni håller i er hand. De undrade om jag var intresserad av att skriva en spalt på min älskade hembygds egen sida. De kunde inte lova något än, men ifall jag var intresserad så skulle de diskutera det. Jag svarade, som synes, ja.
En möjlighet. Att få skriva en egen rad i en tidning är inte som att skriva en blogg, det är inte heller som att skriva insändare. Orden jag skriver når potentiellt ut till tusentals läsare och även om bara en liten del av dem läser detta är det väldigt många fler än vad jag någonsin haft tidigare. Det är en överväldigande känsla. Att dessutom få skriva på Vingåkerssidan gör att det känns än mer som ett förtroendeuppdrag.
Ett mål. Att underhålla. Kanske även förmedla en tanke eller två. Som komiker så är jag van att yttra mina åsikter, ofta på de mest surrealistiska sätt så förhoppningsvis kommer mina krönikor få er att både sätta kaffet i halsen av skratt och kanske även ibland, få er att tänka till. Det är åtminstone min ambition. Varför sikta lägre?
En spalt. Den första har ni nu läst. Fortsättning följer...
Katrineholms-Kuriren, 2010/02/20
En grabb. Jag heter Henrik, jag fyller snart 21 år. Jag har tidigare skrivit lite för tidningen och har nu blivit en av de utvalda som fått uppdraget att skriva lite om varje, om min vardag och vad jag upplever. Gärna med anknytning till Vingåker då förstås. Jag arbetar som fritidsledare och när jag själv har fritid så är jag ståupp-komiker. Och så är jag spelmissbrukare. Tv-spelsmissbrukare.
Min komik är, för att sola i min egen glans, omtyckt av många, säkert hatad av fler, men om det är två stycken som gillar det jag gör så är det ju värt att göra det för dem. Förhoppningsvis kommer ni alla att gilla det jag har att säga här.
En dröm. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men känslan är att det var en bra en. Jag slets ifrån den när telefonen ringde. Dolt nummer. Dolda nummer gör mig alltid lite illa till mods, som att det är maffian som bara vill kolla ifall jag är hemma, eller något annat otäckt. Typ en försäljare. Som tur var så var det inte något av dessa. Det var redaktionen på tidningen ni håller i er hand. De undrade om jag var intresserad av att skriva en spalt på min älskade hembygds egen sida. De kunde inte lova något än, men ifall jag var intresserad så skulle de diskutera det. Jag svarade, som synes, ja.
En möjlighet. Att få skriva en egen rad i en tidning är inte som att skriva en blogg, det är inte heller som att skriva insändare. Orden jag skriver når potentiellt ut till tusentals läsare och även om bara en liten del av dem läser detta är det väldigt många fler än vad jag någonsin haft tidigare. Det är en överväldigande känsla. Att dessutom få skriva på Vingåkerssidan gör att det känns än mer som ett förtroendeuppdrag.
Ett mål. Att underhålla. Kanske även förmedla en tanke eller två. Som komiker så är jag van att yttra mina åsikter, ofta på de mest surrealistiska sätt så förhoppningsvis kommer mina krönikor få er att både sätta kaffet i halsen av skratt och kanske även ibland, få er att tänka till. Det är åtminstone min ambition. Varför sikta lägre?
En spalt. Den första har ni nu läst. Fortsättning följer...
Katrineholms-Kuriren, 2010/02/20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar