Ge mig mer jul!

Nu jäklar börjar julstämningen skölja över mig som en flod och jag känner
hur värmen bara sprider sig i min kropp. Egentligen gillar jag inte julen så
mycket, dock så är själva julkänslan man får något av de bästa man kan ha.
Men julen har sina baksidor. Man går och bygger upp nån slags jättehype och
räknar ner till julafton och stressar sig nästintill till en hjärnblödning
för alla julklappar och saker som ska fixas inför den stora dagen. Varför är
frågan? Inte är det då för att Jesus föddes som vi firar längre även om jag
brukar skänka honom en tanke eller två då dagen väl är kommen.

Nej anledningen är väl för att man ska få tillfredsställa sina behov att
göra något gott och för vissa kanske dämpa sin ångest lite för att man
kanske gjort för lite sådant det gångna året. Att se ett par glada ansikten
några minuter på julaftonskvällen ger en viss tillfredsställelse antar jag,
men den växlar nog snabbt tillbaka igen sedan de små leendena bytts ut mot
föraktande, tjuriga, besvikna miner då de insett att alla 100 sakerna som
önskats inte funnits under granen.

Men julen är en tid för familjen, att träffas och fira tillsammans med sina
nära och kära, det är därför som vi firar. Nej, vi firar för att det har vi
alltid gjort. Det är vad vi känner till, det är så det ska vara. Julen är
och kommer alltid framöver att förbli ett köpe- och reklamjippo. Tyvärr.

Den mest otacksamma tiden på året, åtminstone för småbarnsföräldrar. Denna
grupp just vill ju ge sina små precis vad de önskat sig och de hinner inte
mer än ta på känslan av en nöjd julhandel innan otacksamheten sköljer över
dom och den fina stund som Bengt Feldreich lämnat med "Ser du stjärnan i det
blå"  alldeles innan är så gott som bortblåst på ett ögonblick. Jag vet, man
har väl själv varit barn.

Nej usch för julstressen och allt som kommer med den men om man passar på
att njuta av den här tiden så mkt som möjligt, kika i skyltfönster, se MQ's
julkampanj på tv, lyssna på julskivor, äta julskinka, dricka julmust och se
på alla underbara julfilmer och framförallt den korta men ack så storslagna
Karl-Bertil Jonsson's Julafton så märker man att det är precis som i sången.
It's the most wonderful time of the year.

Katrineholms-Kuriren, 2008/12/10