Jag drar mig allt längre från solen

Det är skönt med september. Varje år likadant.

Förmodligen har det att göra med att juni till augusti inte var så skönt som man önskat. Varje år likadant. Förra året var det för varmt, det minns jag tydligt. I år ville någon att jag inte skulle behöva uppleva samma hemskheter. Det är inte det att jag har något emot värme. Det är mer det schizofrena psyket den nordiska väderguden påvisar som är mer svårhanterligt. Juli, säger du? Men vad är det här? Oj, titta nu blev det november. Infernalisk hetta på dagen, sibirisk vinter på natten. Det var lika lätt att klä sig smart i augusti som det var att förstå filmen Mulholland Drive. Man försökte ett tag. Sedan stannade man inomhus i mörkret istället och åt glass med ett hål i bröstet.

När jag var liten blev jag lätt väldigt brun. Jag menar pepparkaka-style. Som barn till en soldyrkande mor och en far som inte heller precis är en inomhusmänniska blev det att jag inte heller spenderade mycket tid på mitt rum. Jag spelade fotboll, badade och lekte i skogen. Fotboll slutade jag med till förmån för golf och badandet blev därefter mest i vattenhindret. Mina aktiviteter i skogen slutade jag med vid precis rätt tid, det finns en brytpunkt då lek med pinnar (svärd) blir en livsstil och det är ett sällskap som känns helt ok att stå utanför. Ju äldre jag blivit så har jag dragit mig allt längre från solen. Jag gillar tanken av den, men det finns inget tråkigare än att ligga och grilla sig själv och slösa bort tid. Jag har för Hälsingland saker att göra och har jag det inte så kan jag ju använda tiden till något roligare och dessutom utan att marinera hjärnan till migrän och spyor. Jag tycker inte ens att det är särskilt jobbigt att vara ljus i hyn på sommaren längre. Förr var jag så ängslig och ville verkligen bli solbränd. Inte längre. Jag är vit och jag är stolt. Att jag känner mig trygg i det har givit mig en inre frid och den inre friden har givit mig bättre självförtroende. Att vara vit på sommaren har, kan man säga, givit mig makt över mitt liv. Vit makt. Det är receptet till en bättre värld.

Ser jag framåt så ser jag nog inte fram emot den riktiga hösten så mycket. Jag gillar inte regn och jag gillar inte när det blåser. Men jag ser fram emot att inte behöva höra att jag borde gå ut i det fina vädret. Som jag får höra än. Vid 26 års ålder. För på något sätt så är min fästmö också min själsliga förmyndare. Men på hösten slipper jag det. För det är det aldrig fint på hösten. Bara olika dagar med olika sätt att stå ut. Och jag älskar det. Heja november, mössa och långkalsonger.Långkalsonger, säger du? Men vad är det här? Oj, titta nu blev det juli. Varje år likadant.

...

Bonus #1 - Bra musik säljer igen! Sveriges (världens) bästa band Ghost gick in som #8 på Billboardlistan i augusti och Slayer gick nyss in som #4. Leve den goda smaken!

Bonus #2 - VINKA Comedy Club fick på premiären in 2060 kronor till Röda Korset. Tack alla som kom!

Bonus #3 - Åker på fredag för första gången äntligen till Bokmässan. Jan Lööf är där. Det blir inte större än så.