Hoppa ur hjulet, Vingåkersbor

När jag tänker på Vingåker så tänker jag på en skön plats att bo. Lagom litet, lagom nära, lagom tyst. Men som varje litet samhälle är det lätt att bara flyta med. Man hamnar i den bekväma lunken, det slentrianmässiga, det bekanta. Har man väl hoppat i hjulet är det svårt att hoppa ur.

Samtidigt som jag gillar Vingåker är jag faktiskt lite less på många som bor här. Vingåker är ett typiskt samhälle där ”ingenting händer”. Detta gäller både ungdomar och äldre. Inställningen att det inte händer något är något man konstruerat för att slippa göra just något. Och skulle det te sig så att det faktiskt händer något, ja då är det ju inte just det man vill göra. Jag är trött på att Vingåkersbor inte ställer upp för vad som sker. Detta gäller inte alla, men många.

Ikväll klockan halv nio är det Earth hour. Förra året arrangerade Vingåkers kommun en konsert i Ekbackskyrkan med världsartisten, tillika Vingåkersbon Christian Kjellvander. Konserten var trollbindande, sagolik. Kanske den mest finstämda konsert jag någonsin sett. Dessvärre fick inte många dela min upplevelse. Kyrkan var långt från full. Trots månader av marknadsföring. Under årets Earth hour är inget särskilt planerat.

Man vill gärna att allt ska finnas tillgängligt. Jag känner igen känslan, jag vill att det ska finnas en skivbutik, ett konserthus, ett nattöppet hak, en bokhandel. Vi vet vad vi vill ska finnas, men få är beredda att stötta det när det väl finns. Vi tycker det är kul att ha ett elitlag i volleyboll, kanon med en bio som är digitaliserad, en fräsch Folkets Park är toppen och vi gillar nog att Sveriges bästa komiker kommer och uppträder varje månad. Eller kanske inte. Kanske är det inte just dessa saker vi vill ha. Kanske hade det varit roligare med ett hockeylag, en teater och en bowlinghall. Det sistnämnda hör man ofta hur hemskt det var att den försvann.  Den ska finnas där. Trots att man aldrig bowlade.

Jag har varit och sett de flesta filmerna som visats på bion sedan restaureringen och oftast är det bara jag, min sambo och ett par till där. Jag är trött på att Vingåker ska vara så dött, inte för att det inte händer något utan för att folk ignorerar det som sker. Att något ska behövas stöttas för sin existens och inte uppskattas för sitt nöje, är för mig jävligt ledsamt. Snart är Vingåker dött i dubbel bemärkelse. Då vet jag inte om Vingåker är en så skön plats att bo. Vingåker är inte unikt, Katrineholm är ännu värre. Men vi behöver inte vara som Katrineholm. Vi kan vara bättre. Hoppa ur hjulet, du kanske gillar det.

***

Bonus #1 – Missa inte Tv3:s nya humorprogram Hårdvinklat, där jag har varit med och skrivit manus. Premiär på torsdag.

Bonus #2 – Imorgon börjar Allsvenskan! Sjung för gamla Djurgår’n!

Bonus #3 – Alla i Vingåker sviker inte evenemangen. Stort tack alla som kom och fyllde premiären av VINKA Comedy Club den 1 mars. Otrolig känsla. Nästa lördag gör vi om det.