I hennes ögon finns alla svar

Mitt lilla barn sover så sött. Ja, det är så här det är nu. Allt handlar om det och inget annat om något. Försök att beskriva känslorna blir tafatta, orden finns inte formulerade i språket än. Inget är nog. Jag undrar vad hon drömmer om. Det måste vara en massa saker som rör sig där inne just nu, helt substanslöst. Jag gillar verkligen tanken på ett barn som ett tomt blad, även om mitt barn redan har en personlighet starkare än min egen. En charm kraftfullare än alla katter på Youtube. I hennes ögon finns alla svar men också alla frågor.

Jag ser mig själv i hennes ögon. Bokstavligt. Jag tittar så djupt i dem att jag ser mig själv speglas tillbaka i dem. Jag ser vad hon ser upp mot, men inte till. Inte än i alla fall. En dag kommer jag kanske att vara en förebild, men än så länge är jag bara en före-bild. Vad som kommer efter står skrivet stjärnorna. De där jävla stjärnorna. Varför ska de vara så svåra att tyda? Jag är varken astronom eller astrolog eller filosof eller Ernst. Jag kan bara gissa hur jag ska tolka dem. Men jag antar att det är normalt. Jag gör mitt bästa, går det inte vägen gör jag som Ulf Lundell en gång sjöng och skyller på stjärnorna och deras oklara budskap.

Jag har aldrig sett mig som en glaset är halvtomt-person, men när jag tänker på hur jag hoppas att mitt barn ska arta sig så är det inte så ofta jag tänker på hur hon ska bli, utan snarare tänker jag på hur jag vill att hon inte ska bli. Jag vill inte att hon ska bli bortskämd, men det lär jag bli den första att se till att hon blir. Jag vill inte att hon ska bli en sådan som tror att hon är bättre och står över andra. Jag vill inte att hon ska känna sig mindre än andra. Jag vill inte att hon ska bli för lik mig. Jag vill lära henne allt jag kan och samtidigt helt och hållet låta henne fylla i de blanka sidorna i sin bok själv.

Det är mycket möjligt att jag övertänker det hela, det är något som händer lite för ofta. Ibland är det inte svårare än att hon sover så sött. Hon drömmer om något, kanske kattens svans hon kände mot sin kind tidigare och fick henne att rynka på näsan. En helt ny upplevelse, olikt allt hon tidigare upplevt i sitt två veckor långa liv. Hon kommer nog också bli en person till sist. Hon ska själv få hitta svaren i stjärnorna, hon ska själv få fylla i sidorna i sin bok. Fylla sidorna med färg och med liv. Jag kanske bara sätter ut några punkter hon kan dra streck emellan. Hennes egen himlakarta. Förhoppningsvis hittar hon svar på sina frågor. Annars vet vi vilka vi skyller på.